Efter en lång helg med jobb inser jag att jag är ett år till. Passade på att fylla år under tiden jag jobbade.
Fördelen med att jobba hela helgen är att jag är ledig nästan hela veckan.
Här i Göteborg skiner nu solen efter en regnig morgon, gäller det att passa på att njuta fullt ut.
Veckan fyller jag med träning/klättring, trädgården och dans. Mycket dans av olika slag.
Jag var under en period långdistansare inom löpning. Rätt hyfsat tränad och sprang olika lopp, kämpa mig genom svenska klassikern bland annat.
Det med ett knä som inte funka så bra efter en korsbandsskada och minisk.
Så hände det något med det andra knät när jag föll från en stege och benet var kvar i stegen. KRAS! Det knät som fick samtliga fel ett knä kan få.
Efter en lång period med återkommande operationer sa en läkare rakt av:
Mikael- du kommer aldrig kunna springa mer. Träning är ett avslutat kapitel.
Där å då tog livet slut,,,, i 1 minut.
När jag låg där med tårarna rinnande tänkte jag så här. Vem är han att säga vad jag kan göra eller inte? Han ska fanimej få fel. Och det fick han!
Jag kommer aldrig springa ett långlopp mer, men 6-8 km klarar jag av. Och vandra Kungsleden är inga problem- det tar lite längre tid bara.
Men ge upp fanns aldrig, det ska gå.
Vissa saker är mer svåra att utföra så dom skippar jag rakt av, varför ödsla tid att fundera på saker jag vet att jag inte klarar av.
Människan är unik på många vis, med envishet uppnås det hur mycket som helst.
Idag glappar och klickar det i mina knä så jag får hörselskador, lägg därtill konstant smärta har ni en liten hint om känslan. Fotboll, innebandy och liknande sporter är sen länge borta från agendan. Det goa i det är att andra sporter kom efter ett tag, som klättring, dans, cykel.
Varje dag ställs jag inför val av olika slag, ett val jag gör varje dag är: Att vara aktiv!
Sån är jag, frågor på det?
Njut av måndagen ^^