Det är märkligt hur snabbt en vecka går, men lika märkligt hur snabbt man lägger vissa saker åt sidan.
Operationen närmar sig. Nytt brev, samma avsändare, ny information. Kort och gott, gubbe, du får vänta två dagar till. Tack för den 😛
Hänger inte läpp för det, tar den smällen den dagen. (vill inte tänka på det just nu)
Veckan har innehållit mycket trevliga, häftiga och märkliga händelser.
Trevliga möten, det har jag haft med mina söner, mor och far. Farsgubben fyllde nära 70, snart du gamle man.. Snart, om ett år är du med i 70 klubben och då snackar jag inte om vikten.
Full fart på jobbet, får jobba kvar som timmis. Jobbkvoten fylld till vecka 14. Kan jag släppa den biten också.
Intervjuer på gång med nya möjligheter på jobbfronten, en del frågor från annat håll= spännande.
Klättringen funkar, även med ett trasigt finger, bravo på det.
I morse mötte jag en älgko med kalv, vem som blev mest rädd vet jag inte men dem lova iväg in i skogen efter en låååång ögonkontakt. Jösses va stora dem är. Dem bara stod där i gryningen, passera på fem meter avstånd. Häftigt!
Muntliga delen i Engelskan i nationellt prov= Klar och godkänd.
Joggiing med två utdömda knä, ta hit den läkaren så ska jag visa honom att jag kan ändå. För gårdagens joggning var hur skön som helst, måndagens också för då lyste solen och fåglarna kvittrade.
Så att det snöar ute idag-igen, det gör inget alls.
Allt är möjligt, det går om man bara ger sig fan på det.
Det är mitt motto, ge dig aldrig när du bestämt dig. Och där med basta!
Dags att göra laxpaj med det som finns i skåpet 🙂