trygghet? eller är det känslan av att, den här personen vill jag vakna tillsammans med resten av mitt liv?
Vad är kärlek? Är ju en löjligt stor fråga och det finns nog en hel del tankar om kärlek.
Jag har efter en del samtal insett att det går runt många personer som tycker trygghet är ok. Kärlek? nja, så länge vi har det bra, familjen går runt, det nya köket på plats och årets skidresa kommer vara i France! Yes- Halleluja!
Men sen visar det sig att den som inte är helt nöjd smyger runt och skaffar sig bekräftelse på annat håll. NEJ- inte alltid det är sex-relaterat utan, för att bli uppskattad och bekräftad skaffar sig folk olika tillfällen/händelser som ger dom det. Ja men det är helt ok så länge familjen lever vidare.
Och jag tror inte om den personen är ärlig mot sin partner att den stannar kvar så värst länge.
Varför är det svårt att trivas i det som är här å nu? Visst går det berg och dalbana i en relation men går det år utan förändring blir det heller ingen förbättring.
Jag tänker så här:
När man vaknar på morgonen bredvid den man givit sin kärlek till och tänker, hur kan jag förgylla den här personens morgon och liv? Då är det rätt.
Annars bör man nog fundera ett varv till.
När det är rätt är det lätt – när det är lätt är det rätt ^^