och även den här helgen är snart slut!
Jag sammanfattar helgen så här:
– god mat
– pinnbrödsbakning
– kladdkaka
– mycket luft i ett vintrigt landskap
– eldat i spisen
Hemma tänker ni? nej nej,, lägerledare som skrivet innan. Det var dags för en helg som lägerledare igen.
Jag är ju inte känd för att vara följsam när jag inte trivs, lite mer som ett dån som måste ryta ifrån när jag inte är bekväm i situationen.
Men väl efter ett möte fick jag sagt vad jag tyckte, face 2 face och det var väl först tveksamt om det gick in överhuvudtaget men när jag fick förklarat mig
stod det klart att det var ingen personlig bedömning utan vad jag tycker och känner.
Det är då själva fan att det ska vara så svårt att kommunicera på ett lättsamt vis.
Men till slut kom vi iväg med våra deltagare som intet ont anande var på ett strålande humör.
Vi också efter fått vädra ut luften och mycket god mat inhandlat gav vi oss iväg.
Varför är jag lägerledare? Kort och gott, jag trivs när jag ser glädjen i killarnas ansikte. Och göra skillnad för någon är stort för mig.
Och när dem gjorde pinnbröd för första gången var det med förvåning dom åt det goda brödet.
Få dem att prova klättring på en liten klippa med snö, hal som bara den, häftigt.
Vår utnämnda kock gjorde oss alla så mätt att det ska till ett under att äta så gott igen 🙂
Istället för klättra och dansa i kväll valde jag istället att åka hem och reflektera och njuta.
Och fortsätta med min bok jag köpt, som fångade mig direkt på några sidor. Boken är:
Senor Peregrino av Cecilia Samartin. Läs den om ni inte redan gjort det!
Skönt med en ny eld som värmer fast nu hemma i lugn och ro!
Hjälp andra, men när du gör det, glöm inte dig själv.